Att nå botten

Hej på er. Hur mår ni, är allt bra med er? Jag ser att ni har varit här inne varje dag och kikat trots att bloggen har stått helt tom i över 1,5 månad nu. Ni som har följt min blogg sedan start vet att jag har lidit av ångest, depression och socialfobi i över 10 år, jag tar mediciner som hjälper mot detta men ibland blir det ändå för mycket. Sedan jag sist skrev så har jag i princip bara legat i sängen, inte orkat göra något, inte velat göra något, inte gått ut, inte träffat människor förutom min fästman.. Livet har helt enkelt bara stannat upp för mig. Jag får sådana här dippar ett par gånger per år, oftast kämpar jag på ändå men ibland blir det för mycket även för mig. Jag känner att ljuset börjar komma igen, jag skrattar oftare och jag sover inte bort mitt liv. Jag vill umgås och jag har energi att hitta på saker. Förhoppningsvis orkar jag ta tag i bloggen snart igen, för jag älskar att blogga! Jag hoppas att ni orkar vänta lite till så att jag verkligen kommer på fötterna igen.

Jag hoppas att ni har haft en bra sommar hittills, att ni har hittat på massor med skoj och att ni har njutit av vädret som varit.
Själv ska jag försöka komma ut och få lite färg på kroppen. Ta hand om er så hörs vi snart igen! ♥

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.